Andra dagen på Universalstudios innefattade lite mer shower och film än vad det var första dagen inne på den första parken. Vi åkte dock många roliga karuseller här också... Framförallt så blev favoriten "The Mummie" och berg och dal banan som hette "Rock It". Jag har kommit på att jag ej längre är rädd för berg och dal baner, men dock är jag mycket rädd för ner och upp-släppet!
Dagen på Universal var mycket skoj och vi hade det verkligen bra. Det blev en dag fylld av intressanta upplevelser som jag sent kommer att glömma!
Hej! Vad glad man blir av att se att ni klarade året, ni är sjukt starka! Jag ska nu till hösten gå igenom exakt samma sak och jag skulle verkligen uppskatta att få lite tips på hur det blir lättare att klara det. Hur ofta höll ni kontakten och var det enkelt att lita på varandra att ingen gör något dumt eller slutar ha känslor för den andra när man är så långt ifrån varandra? Hur kändes det att ses igen efter så lång tid ifrån varandra? Var det samma sak som innan eller förändras saker mellan varandra/annan känsla? Skulle verkligen uppskatta så mycket svar som möjligt! Ni är jättefina tillsammans och ni ger en verkligen hopp att det ska gå! Tack på förhand!
Svar:Hej du! tack så mycket för de fina och härliga orden. Det värmer om hjärtat mitt. :) Kul och höra att det finns någon som vågar ta samma risk som vi gjorde... Som sagt är det en mycket stor risk i mening då det är en väldigt stor påfrestning på förhållandet. Men för att göra det bästa av det hela är det, som du redan sagt, är det viktigt att hålla kontakten. Min pojkvän och jag brukade skype:a ca 1-2 gånger i månaden, men vi sms:ade vi iMessage nästan varje dag vilket gjorde at vi hela tiden höll en god kontakt. Att sms:a ofta vara både bra och lite mindre bra. Det var lätt att man började sakna den andra mer efter att man pratat och via sms är det enkelt att missuppfatta varandra. Samtidigt är det väldigt bra att sma:a eftersom att man då bibehåller en konversation och man kan skriva stöttande samt mysiga meddelanden till varandra vilket göra en glad! :) Jag litade på min pojkvän mer än någonsin innan han åkte och det gör jag fortfarande, därför var det inte något som jag riktigt tänkte på. Jag var mer rädd att de skulle hända honom något, typ som att han skulle skada sig eller ngt liknande. Under den sista tiden av hans utbytesår började vi sms:a och skype:a mindre eftersom han verkligen ville ta in det sista av sitt år vilket jag personligen kände var ganska som jobbigt, känslomässigt. Det gjorde i sin tur att jag konstant började ifråga sätta mig själv och honom. Men i slutändan förstod jag ändå det inte var för att såra mig utan bara för att ta vara på det sista av tiden i USA. Nu när vi har träffats igen känns det så klart annorlunda. Vi har båda förändrats under året och det kommer aldrig kunna bli exakt som det var, men man får ta det som det är. självklart kommer det gamla följa med men det nya kommer att påverka och det får man ha med sig i bakhuvudet när man ses igen. Man får ta det nya förhållandet och bit för bit bygga upp det på nytt igen och se vart det tar en. Min tanke är att om man klarar av ett år ifrån varandra så klarar man allt... nästa iaf! Det gäller att ha rätt inställning till det hela och lita på varandra till 120%, om mycket mycket mer! Lite tipps är att försöka njuta av att få spendera mer tid med sina vänner och andra saker som man inte annars brukar hinna med då man är med sin partner. Tänk mycket positivt och prata om det med vänner och familj. Jag var även mycket hemma hos hans föräldrar och hälsade på för att inte tappa kontakten med dem, vilket i slutändan gjort att jag även med dem har fått en bättre kontakt än tidigare. Jag uppskattar verkligen att du skriver och frågar mig om detta. Alltid kul att kunna hjälpa till! Tack igen för de fina orden och jag önskar dig och din partner ett stort lycka till! Man kommer långt med kärlek och tillit. Om vi kan, så kan ni med. Det vet jag. Kram på dig! Hör av dig igen om det är ngt du tycker jag inte riktigt besvarat eller om det är något du vill veta mer om. // Lina :)
Lina Danielsson
OM MIG♡
Anna Darner, 17, Ulricehamn.
Här i bloggen får ni läsa om mitt liv och mina stora intressen: foto och träning!
