Men idag slog det mig att jag var en feg, dum och oehört korkad människa. Jag klagar på allt, gnäller om mitt liv och det finns inget som är tillräckligt bra. Jag blir aldrig nöjd, jag kan aldrig få nog och jag längtar hela tiden efter mer. Någon dag ska jag lära mig hur man blir nöjd och hur man lär sig att älska den man är. Det går inte att ändra sitt yttre, men det finns en insida och den är alltid reglerbar. Det går att ändra och tillslut kommer skruven att hamna på plats.

Idag hade vi extremt många prov som både var svåra, jobbiga och långa. Men jag kom på mig själv i tid att det inte var någon idé att klaga, alla har det lika hårt som jag. Så jag slutade klaga och började le. Livet blev enklare och jag började må bra. Jag kände hur alla andra kallsvettades medan jag själv satt och spetsade ögonen på de bokstäver som hamnat på pappret. Kan inte säga att jag förstod ett skvatt av vad jag skrivit men det blev roligare att skriva och pennan började glöda.

Dock gick det nog inte så bra som det kunde gått, men det var kul! ♣